ICT-branschen – informations- och kommunikationsteknik – ger arbetstillfällen i överflöd och många möjligheter till distansarbeten. Marc Dillon har i 30 år jobbat med avancerade uppgifter i teknologibranschen. Han uppmuntrar att djärvt söka jobb inom ens intressen och kompetens på en arbetsmarknad som ändrats genom pandemin.

Marc Dillon har aldrig sett sig själv som fysiskt handikappad.
– Jag är inte handikappad, säger Marc Dillon, teknologiexpert och en av grundarna till mobiltelefonbolaget Jolla. Dysmeli i högra armen har inte stått i vägen för livet, annat än läs- och skrivsvårigheterna, dyslexi, som blivit odiagnostiserade.

– Vissa skrivuppgifter i skolan var besvärliga och jag undrade varför jag inte kunde hålla takt med klasskamraterna. Alltjämt kan jag ibland se ett ord utan att kunna säga det innan jag har hört det. Det har stundom varit svårt för mig att klara av svårigheterna med uppmärksamhet och koncentration.

Andra människor kan dock döma Dillon efter hans fysiska gestalt och dra slutsatser om vad han kan eller inte kan. Andras fördomar framträder på många olika sätt.

Dillon själv koncentrerar sig helst på det positiva.
– Jag är mycket tacksam för den högra armen och de fyra fingrarna. För att jag kan sätta handflatorna mot varandra och kan yoga, göra armhävningar, spela gitarr eller köra motorcykel. Jag kan göra allt detta.

Sexton vintrar

Dillon har varit intresserad av teknik sedan liten. Hans första kontakt med datorer fick han som sjuåring när hans pappa satte honom framför en Apple II Plus-dator.

Dillon flyttade till Finland 2006 från San Diego i Kalifornien där han hade jobbat på Nokia som systemchef för Symbia. Han började leda ett programprojekt som utvecklade operativsystemet MeeGo på basis av Linux.

– Det var väldigt spännande tider. Teamet kunde utveckla en idé som något senare började användas av hundratals miljoner människor över hela i världen. Nokia på den tiden var mycket entreprenörsorienterad, minns Dillon.

Det finländska arbetslivet kan vara besvärligt för den som inte kan språket, men Nokias internationella arbetsgemenskap var lämplig för Dillon. Här fann han sig också en hustru, Saara.

När utförsbacken hos Nokia tog fart började han fundera på andra alternativ. Ratandet av nya prima apparater började gräma Dillon, så att han 2011 tillsammans med några kolleger beslöt att grunda ett nytt mobiltelefonbolag, Jolla.

Hans arbetskarriär har sedermera fortsatt i Finland kring olika teknologiska startupföretag som ASMO Solutions och Basemark. I början av augusti tog Dillon anställning hos IT-konsultbolaget Eficode.

– Jag är tacksam för att kunna leva och förverkliga mig som jag vill, och ge min egen insats inom affärslivet och även annars. Jag skulle tro att många människor inte inser att de kunde göra detsamma, säger Dillon.

ICT-branschen ger möjligheter

Coronatiden har ändrat arbetsmarknaden, arbetet på distans har ökat avsevärt.
– I ICT-branschen har distansarbetet varit en vardagssak redan länge och fysisk närvaro har inte haft någon betydelse, berättar Dillon.

– Nu är det en historiskt fin stund att försöka komma in i ICT-branschen, sporrar Dillon och berättar att rekryteringarna redan har ökat under ett år.

– Särskilt inom programmering ökar arbetsplatserna hela tiden. Det finns uppgifter inom ett brett spektrum, allt från programmerare, planerare och testare till projektledning, försäljning, marknadsföring och kundtjänst. Vilket som helst av dessa jobb kan utföras på distans, varifrån som helst i världen.

Inom det brokiga fältet måste man kunna hitta sin ”egen grej”, säger Dillon – ett arbete som man själv finner mest givande och belönande. Han påpekar dock att IT-system i dag är så komplicerade och har så många skikt att det är omöjligt för en person att behärska alla delar i dem eller ens alla programmeringsspråk som används i dem.

Det lönar sig därför att tänka över att specialisera sig på någonting och över sambandet mellan ens kompetens och övriga branscher och uppgifter.

Jobben i ICT-branschen är starkt meritokratiska, dvs. ens avancemang bygger på kunnande och kompetens.

Man ska inte vara rädd för teknologi som människan skapat

Framdeles kommer teknologins utveckling att påverka vardagen allt mer och mer. Dillon anser att större användning av till exempel artificiell intelligens innebär att datorer gör allt fler val på våra vägnar.

– Om man till exempel vill ta ett foto i en viss belysning kan kamerans egenskaper av artificiell intelligens kanske korrigera belysningen automatiskt. Även andra assisterande programvaror som de som stöder inlärning samt självstyrande fordon kommer att bli allmännare under de närmaste åren.

Många känner sig dock osäkra över att datatekniken blir allt allmännare, och rädslan över att apparaten eller programmet beter sig fel kan minska intresset för tekniken.

Dillon anser att det är värt att djärvt pröva på tekniken.
– Den är byggd av människor och därför ofta bristfällig. Det är också människan som kontrollerar den.

Han påpekar att en hel del ny teknik har uppstått inom kommunikation.
– Det står nu allt fler metoder och möjligheter till buds för att kommunicera med andra människor. Utvecklingen inom ICT-branschen har gett nya slags sätt att uttrycka och förverkliga sig, dela tankar och erfarenheter – och få interaktiv respons och kunna ta del av andras erfarenheter.

Såtillvida påminner datatekniken oss om att vi alla är människor. Många upplever samma rädslor, lika osäkerhet, oavsett de är handikappade eller inte.

– På Internet är det ingen som vet hurdan du är, och ingen kan i förväg döma någon på basis av fysisk skepnad. Alla är lika stora. Det är bara att modigt sätta sig på spel och greppa nya möjligheter.
–Webben öppnar möjligheter för alla att komma med i gänget av andra, kommunicera med andra och delta i livet – och genuint påverka livet för någon annan.

Dillon manar alla att söka sig ett lämpligt sätt att ta kontakt med andra – per telefon, via videosamtal, ansluta sig till chatt- eller andra grupper i sociala medier via vlogg eller podcast. Genom att dela egna tankar och erfarenheter kan man berika livet för andra och sig själv.
– Jag är nästan femtio och lär mig alltjämt nytt om mig själv – om saker där jag är bra och sådant där jag inte är så bra. Människan har en väldig potential och man ska vara beredd i livet att greppa tillfällen, uppmuntrar Marc Dillon.

Text Nina Broström
Foto Eemeli Sarka