Tiina Forsby, känd från bandet Portion Boys, ger allt sitt stöd till Veera Uusitalo, som skadades svårt vid en trafikolycka. Med hjälp av sin själssyster rehabiliterade sig Veera upp ur rullstolen. – Ett mörker, där ljusen blinkar mitt i mörkret tecknar sig alltjämt i minnet.

Tiina Forsby, 44, glömmer aldrig natten i mars 2020.
– Jag och min man Mikael var på väg tillbaka från en spelning. Vi var de första som kom till olycksplatsen. Jag glömmer aldrig synen. Överallt låg det bara bilskrot, det rådde en skrämmande tystnad, och mitt bland allt låg en ung kvinna som då var 17 år gammal, och kämpade för sitt liv.

Paret Forsby väntade i bilen och såg hur en helikopter som kallats till platsen steg upp i luften.
Tiina och hennes make Mikael Forsby besökta Veera också på sjukhuset.
– Vi ville på allt sätt pigga upp livet för detta underbara energiknippe. Vi fördrev tid tillsammans, tittade på filmer och åt delikatesser. Och när Veera sade mig sitt första ord "Hjälte", uppstod det en oförklarlig kontakt mellan våra själar. Det finns ett band mellan oss som inget kan bryta, karakteriserar Tiina varmt.

Tiina och Portion Boys har också varit på besök hemma hos Tiina.

Mångbegåvning från Kuhmo

Tiina Forsby växte upp i en tvåbarnsfamilj och det är mycket naturligt för henne att gå vid sidan.
– Med tiden och framför allt med offentligheten har det blivit en hjärtesak att hjälpa. Med stöd av egna erfarenheter kan jag säga att även en stark natur är skör i svaga stunder och ger betydelsen av kamratstöd en resonansbotten av ett helt nytt slag.

Den mångsidiga bakgrunden inom idrott gav Tiina en bra grundkondition. Tävlingsidrotten tog slut, men Tiina säger att hon dagligen löpte nästan 20 kilometer långa löprundor.
– För mycket var kanske för mycket för då började besvären i knäna, lederna och ”valparna”, lårmusklerna. Besvären underlättades till all lycka av att springa på mjukt, asfalten byttes således till spånbanor.

Jag skaffade mig också en löpmatta till hemmet. Det hjälpte också för funktionen i benen att tänja på dem, samt regelbunden torrmassage där benen behandlas med små akupunkturnålar, berättar Tiina Forsby.

Djup kris

Kuhmobon som blivit helsingforsare drivs i dag av ett av Finlands hårdaste danspopband, Portion Boys. Sedan 2016 har Tiina verkat som dansande stämningslyftare för bandet.
– Ett år tidigare hade jag förlorat min far, min bästa vän och urberget i mitt liv. Portion Boys blev det bästa terapifältet i sorgearbetet.

På scenen fick jag annat att tänka på, och när lamporna slocknade, gick jag till skogs och skrek ut min smärta. Så småningom, en bit i taget, har den rivande saknaden börjat förändras till en vacker längtan.

Tiina hade gått igenom sin sorgeväg och klarat sig ur den, och ville nu även hjälpa andra.
– Det talas aldrig för mycket om betydelsen av kamratstöd. Jag märkte det också när jag för ett år sedan utsattes för mobbning på nätet. Då beslöt jag att jag vill erbjuda samma känsla av trygghet och hjälp, som gav mig hjälp i de värsta stunderna.

Själssystrarnas gemensamma färd

Vardagsängel och Själssyster.
Dessa ord rör Tiina Forsby alltjämt mycket djupt och även med skäl.

Veera Uusitalo från Haapavesi står bakom orden. En flicka vars säregna berättelse om att ta sig ur rullstolen tillbaka på egna ben är exempel på hur viktigt kamratstödet är.

Veera säger att mångt och mycket har förändrats.
– Jag har blivit tvungen att avstå från mycket, men i alla gräsligheter har jag också fått mycket nytt och vackert i stället. Med hjälp av Portion Boys och Tiina är min trasiga jagbild på väg att helna, sakteligen och bit för bit. Mitt liv håller dock på att finna en ny riktning, och framför allt en mening, beskriver Veera.

Även i Veeras drömmar ligger viljan att hjälpa överst.
– För ögonblicket går vi dock på rehabiliteringens villkor. Den ger nog av arbete för flera dagar i veckan. Det har dock inträffat framsteg. Förra sommaren steg jag för första gången upp att stå ur rullstolen och vid årsskiftet kunde jag för första gången efter olyckan besöka övre våningen i mitt hem. På egna ben och med egen viljestyrka. Känslan var helt fantastisk, beskriver Veera lyckligt.

Framgångarna formar dock viljestyrkan.
– Och promenadsträckorna blir hela tiden allt längre. Före den senaste knäoperationen gick jag upptill hundra meter om dagen.

Livskraften inspirerar

Tiina och Veera kallar varandra själssystrar.
– Veera är som en lillasyster för mig. Redan vid sjukhusbädden, när jag höll Veera i handen, uppstod en oförklarlig själskontakt mellan oss. Veera har gått en lång väg ur skugga tillbaka till ljuset, beskriver Tiina.

– Hon har också gett ordet ”sisuknippe” en helt ny innebörd. Veera har med sitt exempel visat att även det omöjliga kan bli möjligt och att det är möjligt att klara sig ur allt.

Tiina Forsby säger att kamratstödet är mycket interaktivt. Duon säger att de stödjer varandra både på telefonen och med meddelanden.
– Vi träffas alltid när det är möjligt. Veeras livskraft är den största möjliga källan till inspiration för oss alla. Hennes glädje, och även de otaliga små stunderna av stor framgång ger mig styrka.

– Vi drömmer också om en pyjamasfest och en gemensam danskväll. Målen blir verklighet, bara viljan att göra dem verklighet finns, berättar Tiina tacksamt.

It-tidningen berättade om Veera Uusitalos olycka och återhämtning i nummer 5-2021.
– Jag förlorade mycket den där ödesdigra natten, min pojkvän Ilmari och vår gemensamma framtid. Vi hade för avsikt att fortsätta med jordbruket och planerade också ett eget hem. Allt var så klart, men en självdestruktiv rattfyllerist ändrade på allt detta. Definitivt, berättade Veera då.

Text Anne Anttila
Foto Jussi Eskola